Det är verkligen en helt ny värld som öppnar sig när man får barn, och tiden går snabbt - sjukt snabbt! Det är redan en vecka sedan Zack kom till världen och vi äntligen fick uppleva det vi så länge väntat på. Han är otroligt snäll måste jag säga, ibland är det bara lite svårt att förstå vad det är han vill när han då är missnöjd. Oftast är det ju mat han vill ha, men som igår var det nog lite magknip som lättade när han väl fick lägga av en rejäl "upp-längs-ryggen-bubb". :) Kanske att man skulle inhandla såna där magdroppar till honom så det finns hemma ifall han får ont i magen... Tror att det och Zacks första bvc-besök får bli dagens uppdrag. :)
Nä, nu är det dags för lite lunch!
tisdag 15 februari 2011
måndag 14 februari 2011
Lite bilder...
 |
| Sover jättebra i vagnen, både inne och ute |
 |
| Sötunge! |
 |
| Pappa och sonen |
 |
| Morfar premiärträffar Zack |
 |
| Fick ett paket från Erika i min klass hem i brevlådan! |
 |
| Hur cool som helst! |
 |
| Morbror Fredrik, Malin och kusinen Elton träffar lillen för första gången |
 |
| Loppan håller ett vakande öga på Zack som sover |
 |
| Ett stort paket med en massa snyggt fick Zack av familjen Samuelsson/Björk |
söndag 13 februari 2011
Kort resumé av förlossningen
Jag orkar inte skriva någon detaljerad version av förlossningen, så ni fåren komprimerad version. :)
Vid 05.30 på måndag morgon väckte jag gubben efter att jag haft relativt regelbundna värkar halva natten - helt klart hanterbara, så jag lät gubben sova tills de ökade i intensitet. Efter att ha väckt gubben så ringde jag till förlossningen för att rådfråga dem när man skulle åka in. De sa att vi kunde komma in så de får se hur det ser ut och hur mycket jag öppnat mig. Sagt och gjort, vi satte oss i bilen och åkte mot Sunderbyn. I bilen så passade vi på att ringa mamma och pappa för att berätta att vi var på väg in.
Väl i Sunderbyn efter CTG-kurvor och undersökning så visade det sig att jag bara var öppen ca 1,5 cm och att en bit av tappen också var kvar - den hade alltså inte planat ut. Bm tyckte att vi skulle åka hem igen, men det tyckte in vi och gick ner till cafeterian och käkade frulle istället. När vi sitter och äter så börjar värkarna ta till i både styrka och täthet så vi ringer upp till dem på förlossningen igen och de gör en ny CTG-kurva och undersökning. Då har jag under den timmen vi varit nere i fiket öppnat mig ytterligare 1,5 cm så de lägger in mig på BB och jag får en sovdos bestående av morfin och bricanyl så att jag kan vila upp mig inför det som komma skall. Efter att ha vilat och ätit lite så börjar värkarna komma tillbaka och jag blir undersökt igen och har öppnat mig ytterligare lite (typ 1 cm) till. Värkarna blir ondare och ondare och vi får gå över till förlossningen igen (klockan är nog kring 18 nu). Där har de tappat upp ett varmt bad till mig och det var såååå skönt! Speciellt när värkarna kom och man inte hade någon tyngdlag som jobbade mot en. :) När jag badat klart så fick vi gå till förlossningsrummet - dock med hjälp av ett gåbord då värkarna var ordentligt jobbiga nu. Inne på rummet så fick vi till slut träffa den barnmorska och undersköterska som skulle vara med oss resten av förlossningen - Margareta och Susanne. Där kan vi börja snacka om att det var rätt personer på rätt plats! Så otroligt underbara människor! Hur som helst så fick jag börja med lustgas, rätt låg nivå så att jag skulle få vänja mig vid den. Den funkade jättebra! Mycket bättre än vad jag trott så jag var positivt överraskad. Gubben hjälpte mig att se kolla när mina värkar klingade av och när det var dags att ta bort masken så att jag inte skulle bli så borta mellan värkarna. Efter en stund så kommer narkosläkaren in och lägger en ryggbedövning och sååå underbart det var med denna bedövning! Att sätta den kändes inte alls så det var inte ett minus det heller... ;) Men att kunna ändra lite lägen utan att få så brutalt ont var gudomligt skönt! Jag kände såklart fortfarande värkarna, men jag kunde hantera dem igen och då blev allt så mycket lättare. Efter en massa jobb för att hjälpa lillen neråt så kom de berömda krystvärkarna - shit vilken skillnad det blev! Man känner verkligen hur kroppen tar över helt och hållet och det enda man kan göra är att haka på och hjälpa till. Hur mäktigt som helst! Efter 35 minuters krystvärkar så kom lilla, underbara Zack till världen! Vilken lycka! Det första jag säger när han kommer ut är "älskling - hör du, han låter juh!" och så började tårarna spruta. :) I precis det ögonblicket så glömmer jag all smärta som varit och känner mig bara totalt harmonisk och genomlycklig. När de lägger upp honom på bröstet så var det kärlek vid första ögonkastet - det går inte att beskriva med ord. :)
Gubben var ett otroligt bra stöd under hela förlossningen, visste precis vad jag behövde och var lugn när det behövdes och peppade när det var läge för det. Han är den underbaraste som finns, som jag älskar den mannen alltså!
Bm Margareta och uskan Susanne var grymma - de guidade mig och jag kunde fråga dem vad som helst. Mellan värkarna så skojade vi en hel del och det gav mig en massa positiv energi och en trygghet som jag verkligen behövde. Jag, gubben, Margareta och Susanne var verkligen ett sjukt bra team som tillsammans jobbade för att det skulle bli så bra som möjligt. Det finns absolut ingenting jag skulle vilja ändra på, jag hade verkligen en fantastisk upplevelse!
Eftersom jag tyvärr fick en ordentlig bristning så åkte jag direkt till operationssalen där de tråcklade ihop mig så fick gubben och Zack några timmar för sig själv direkt efter förlossningen. Tappade därför de två första timmarna som sägs vara viktiga för amningen, men det tog vi igen när jag kom tillbaka till BB. Lillen jobbade på toppenbra för att få igång mjölkproduktionen och nu har jag mat i överflöd! :) Supernajs!
Nu försöker vi lära känna våran nya familjemedlem och komma in i en vardag som föräldrar. :)
Skriver mer en annan dag!
Vid 05.30 på måndag morgon väckte jag gubben efter att jag haft relativt regelbundna värkar halva natten - helt klart hanterbara, så jag lät gubben sova tills de ökade i intensitet. Efter att ha väckt gubben så ringde jag till förlossningen för att rådfråga dem när man skulle åka in. De sa att vi kunde komma in så de får se hur det ser ut och hur mycket jag öppnat mig. Sagt och gjort, vi satte oss i bilen och åkte mot Sunderbyn. I bilen så passade vi på att ringa mamma och pappa för att berätta att vi var på väg in.
Väl i Sunderbyn efter CTG-kurvor och undersökning så visade det sig att jag bara var öppen ca 1,5 cm och att en bit av tappen också var kvar - den hade alltså inte planat ut. Bm tyckte att vi skulle åka hem igen, men det tyckte in vi och gick ner till cafeterian och käkade frulle istället. När vi sitter och äter så börjar värkarna ta till i både styrka och täthet så vi ringer upp till dem på förlossningen igen och de gör en ny CTG-kurva och undersökning. Då har jag under den timmen vi varit nere i fiket öppnat mig ytterligare 1,5 cm så de lägger in mig på BB och jag får en sovdos bestående av morfin och bricanyl så att jag kan vila upp mig inför det som komma skall. Efter att ha vilat och ätit lite så börjar värkarna komma tillbaka och jag blir undersökt igen och har öppnat mig ytterligare lite (typ 1 cm) till. Värkarna blir ondare och ondare och vi får gå över till förlossningen igen (klockan är nog kring 18 nu). Där har de tappat upp ett varmt bad till mig och det var såååå skönt! Speciellt när värkarna kom och man inte hade någon tyngdlag som jobbade mot en. :) När jag badat klart så fick vi gå till förlossningsrummet - dock med hjälp av ett gåbord då värkarna var ordentligt jobbiga nu. Inne på rummet så fick vi till slut träffa den barnmorska och undersköterska som skulle vara med oss resten av förlossningen - Margareta och Susanne. Där kan vi börja snacka om att det var rätt personer på rätt plats! Så otroligt underbara människor! Hur som helst så fick jag börja med lustgas, rätt låg nivå så att jag skulle få vänja mig vid den. Den funkade jättebra! Mycket bättre än vad jag trott så jag var positivt överraskad. Gubben hjälpte mig att se kolla när mina värkar klingade av och när det var dags att ta bort masken så att jag inte skulle bli så borta mellan värkarna. Efter en stund så kommer narkosläkaren in och lägger en ryggbedövning och sååå underbart det var med denna bedövning! Att sätta den kändes inte alls så det var inte ett minus det heller... ;) Men att kunna ändra lite lägen utan att få så brutalt ont var gudomligt skönt! Jag kände såklart fortfarande värkarna, men jag kunde hantera dem igen och då blev allt så mycket lättare. Efter en massa jobb för att hjälpa lillen neråt så kom de berömda krystvärkarna - shit vilken skillnad det blev! Man känner verkligen hur kroppen tar över helt och hållet och det enda man kan göra är att haka på och hjälpa till. Hur mäktigt som helst! Efter 35 minuters krystvärkar så kom lilla, underbara Zack till världen! Vilken lycka! Det första jag säger när han kommer ut är "älskling - hör du, han låter juh!" och så började tårarna spruta. :) I precis det ögonblicket så glömmer jag all smärta som varit och känner mig bara totalt harmonisk och genomlycklig. När de lägger upp honom på bröstet så var det kärlek vid första ögonkastet - det går inte att beskriva med ord. :)
Gubben var ett otroligt bra stöd under hela förlossningen, visste precis vad jag behövde och var lugn när det behövdes och peppade när det var läge för det. Han är den underbaraste som finns, som jag älskar den mannen alltså!
Bm Margareta och uskan Susanne var grymma - de guidade mig och jag kunde fråga dem vad som helst. Mellan värkarna så skojade vi en hel del och det gav mig en massa positiv energi och en trygghet som jag verkligen behövde. Jag, gubben, Margareta och Susanne var verkligen ett sjukt bra team som tillsammans jobbade för att det skulle bli så bra som möjligt. Det finns absolut ingenting jag skulle vilja ändra på, jag hade verkligen en fantastisk upplevelse!
Eftersom jag tyvärr fick en ordentlig bristning så åkte jag direkt till operationssalen där de tråcklade ihop mig så fick gubben och Zack några timmar för sig själv direkt efter förlossningen. Tappade därför de två första timmarna som sägs vara viktiga för amningen, men det tog vi igen när jag kom tillbaka till BB. Lillen jobbade på toppenbra för att få igång mjölkproduktionen och nu har jag mat i överflöd! :) Supernajs!
Nu försöker vi lära känna våran nya familjemedlem och komma in i en vardag som föräldrar. :)
Skriver mer en annan dag!
lördag 12 februari 2011
Alltså....
Förstår ni hur mycket jag ligger efter med mitt bloggande?! Shit alltså... Frågan nu är bara vart tusan jag ska börja. Hmm...
Jag kommer att skriva en kort resumé av förlossningen nån dag (kanske imorrn?), men det ids jag inte göra ikväll. Det jag kan säga är i alla fall att den kunde nog inte ha varit bättre! :)
Livet som mamma är helt omvälvande och otroligt underbart! Zack är en snäll pöjk som bara äter, skiter och sover i princip. Ibland är han vaken någon liten längre stund och vi får en chans att se finögonen. :) Jag blir tårögd bara av att titta på honom, tänk att vi har gjort denna underbara lilla person tillsammans!
Jag kommer att skriva en kort resumé av förlossningen nån dag (kanske imorrn?), men det ids jag inte göra ikväll. Det jag kan säga är i alla fall att den kunde nog inte ha varit bättre! :)
Livet som mamma är helt omvälvande och otroligt underbart! Zack är en snäll pöjk som bara äter, skiter och sover i princip. Ibland är han vaken någon liten längre stund och vi får en chans att se finögonen. :) Jag blir tårögd bara av att titta på honom, tänk att vi har gjort denna underbara lilla person tillsammans!
Vinnaren är.... *trumvirvel*
....Anna S som gissade obehagligt rätt! :P Hon gissade på 8 februari kl 02.46 - Zack anlände 8 februari kl 01.35. Grymt bra gissat bruden och grattis till vinsten!
Anna: Maila mig din adress så skickar jag hem vinsten till dig! (erikaedin@hotmail.com)
Anna: Maila mig din adress så skickar jag hem vinsten till dig! (erikaedin@hotmail.com)
torsdag 10 februari 2011
David Zack Edin
Lilla miraklet föddes den 8 februari 2011, vägde 3515 g och var 49 cm lång -
VÄLKOMMEN älskade Zack!
onsdag 9 februari 2011
Junior är äntligen här! :D
Nu har han äntligen anlänt - våran vackra son! :D Han är vårat lilla vackra mirakel!
Det har gått bra och han är verkligen jättesnäll, so far i alla fall ;)
Nu ska i försöka få oss lite sömn så jag skriver mer när vi kommer hem fån BB..
Det har gått bra och han är verkligen jättesnäll, so far i alla fall ;)
Nu ska i försöka få oss lite sömn så jag skriver mer när vi kommer hem fån BB..
Published with Blogger-droid v1.6.7
lördag 5 februari 2011
Mitt i helgen
Alltså lördag idag då. Gubben är ledig idag och imorrn - jeejjj! :) Kanske att vi drar till Bersika och familjen Karlsson och ser lite film ikväll om lugnet håller i sig. Förmodligen gör det det.
Jag har inte mycket att skriva just nu eftersom det inte händer nåt mer än att jag är tokfrustrerad och att det i dagsläget verkligen känns som att Junior aldrig kommer att komma ut! Jag kan få nåt litet "värkanfall" och tänka att "YES, nuu händer det!" - och så slutar det bara med att jag måste gå och antingen släppa en fis eller gå på dass och göra nr2. Förstår ni besvikelsen?? :/ Vi har en tid hos barnmorskan på måndag som hon inte trodde att vi skulle behöva komma till. Vet ni vad? Jag tror att hon har fel, fel, fel. FEL.
Gaaahhhhhh!!! Kom ut nu, ensvisa lilla unge!
Jag har inte mycket att skriva just nu eftersom det inte händer nåt mer än att jag är tokfrustrerad och att det i dagsläget verkligen känns som att Junior aldrig kommer att komma ut! Jag kan få nåt litet "värkanfall" och tänka att "YES, nuu händer det!" - och så slutar det bara med att jag måste gå och antingen släppa en fis eller gå på dass och göra nr2. Förstår ni besvikelsen?? :/ Vi har en tid hos barnmorskan på måndag som hon inte trodde att vi skulle behöva komma till. Vet ni vad? Jag tror att hon har fel, fel, fel. FEL.
Gaaahhhhhh!!! Kom ut nu, ensvisa lilla unge!
 |
| Lätt den envisaste i den här stan just nu! |
onsdag 2 februari 2011
Gott och blandat
Fick ett mail igår från EM om att våran nya soffdel hade kommit så det var bara att plocka upp den. Först tänkte jag att något måste vara fel eftersom det gått så sjukt snabbt, men vi kom fram till att vi skulle åka dit idag och kolla läget och hämta den om det verkligen stämde.
Sagt och gjort, vi tog med oss Jessica som extra bärare och åkte till Backen. Väl i butiken så var de också helt ställda över att det gått så grymt snabbt - de hade aldrig varit med om det förut! Så de dubbekollade och visst var det så att just våran del hade kommit. Jeejjj!
Vi bytte del med dem - vi tog den nya fina och de fick tillbaka sin trasiga soffa. När vi kommer hem och öppnar paketet så ser vi att precis där den gamla delen gått sönder, där finns numer en förstärkning och ett extra ben som stöd. Hm. Jag börjar starkt misstänka att vi inte är de första med detta problem.... Kanske det var därför det inte var några som helst problem att reklamera den? :P Jaja, nu har vi då en hel soffa som är något mer stabil än vad den varit tidigare! :D
Detta firade vi genom att åka till Max och käka fulmat till lunch. ;)
När vi plockade upp Jessica tidigare så passade vi på att gå upp och pussas lite med Loppan - hon saknas verkligen här hemma måste jag säga. Dock så har hon det himla bra på Djupviken, lugn och harmonisk var hon trots att vi var där - det känns riktigt najs. Vi pratade igår lite löst om att vi kunde ta hem henne några dagar tills Junior bestämmer sig för att komma ut. Men eftersom jag inatt har haft lite känningar så är det nog lika bra att hon stannar där, för enkelhetens skull. Sen så slipper hon hatta runt också.
Känningarna inatt var inget jag känt förut och jag är rätt säker på att det var värkar, för att de gjorde så pass ont att jag bara ville krypa ihop till en boll och sen försvann helt för att komma tillbaka en stund senare. Det blev dock bara typ 2-3 stycken såna, men det kändes som att det var en förvarning om vad som snart komma skall. *hoppashoppashoppas*
Sagt och gjort, vi tog med oss Jessica som extra bärare och åkte till Backen. Väl i butiken så var de också helt ställda över att det gått så grymt snabbt - de hade aldrig varit med om det förut! Så de dubbekollade och visst var det så att just våran del hade kommit. Jeejjj!
Vi bytte del med dem - vi tog den nya fina och de fick tillbaka sin trasiga soffa. När vi kommer hem och öppnar paketet så ser vi att precis där den gamla delen gått sönder, där finns numer en förstärkning och ett extra ben som stöd. Hm. Jag börjar starkt misstänka att vi inte är de första med detta problem.... Kanske det var därför det inte var några som helst problem att reklamera den? :P Jaja, nu har vi då en hel soffa som är något mer stabil än vad den varit tidigare! :D
Detta firade vi genom att åka till Max och käka fulmat till lunch. ;)
När vi plockade upp Jessica tidigare så passade vi på att gå upp och pussas lite med Loppan - hon saknas verkligen här hemma måste jag säga. Dock så har hon det himla bra på Djupviken, lugn och harmonisk var hon trots att vi var där - det känns riktigt najs. Vi pratade igår lite löst om att vi kunde ta hem henne några dagar tills Junior bestämmer sig för att komma ut. Men eftersom jag inatt har haft lite känningar så är det nog lika bra att hon stannar där, för enkelhetens skull. Sen så slipper hon hatta runt också.
Känningarna inatt var inget jag känt förut och jag är rätt säker på att det var värkar, för att de gjorde så pass ont att jag bara ville krypa ihop till en boll och sen försvann helt för att komma tillbaka en stund senare. Det blev dock bara typ 2-3 stycken såna, men det kändes som att det var en förvarning om vad som snart komma skall. *hoppashoppashoppas*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)