Nu när vi håller på att skola in Z på förskolan så har jag insett vilken stor skillnad det är att vara på "den andra sidan" - att vara på förskolan i egenskap av förälder och att vara där och "jobba" (praktik). När man är där som blivande pedagog och tar hand om andras barn är man rätt säker på vad man pysslar på med, men nu när man är där som förälder - då är jag helt lost! Haha! Jag är även världens hönsmamma och skulle vilja berätta för dem om alla Zs små egenheter och får för mig att han kommer att svälja nåt och sätta i halsen då han käkar på allt han kommer åt. (Sen att alla kidsen är typ i Zs ålder och att det därför inte finns några smågrejer till hands, det spelar ju ingen roll i min mammahjärna... Haha! ) Ibland är han nästan värre än Rejsa liksom... Ibland måste jag verkligen ta ett steg tillbaka och se till mig själv och hur jag är/vill vara som pedagog den dagen jag är klar - nog har man koll när man arbetar med barnen, självklart. Inte är det nåt att oroa sig för egentligen, det vet jag ju. Men mammahjärtat alltså.... Ojoj.
Det är galet kul att se hur han trivs där! Han kryper iväg och leker med några andra barn, utforskar nya saker, leker med klossar, tar en gåvagn och trippar iväg på egen hand.... Lilla killen kommer att trivas hur bra som helst och han kommer att utvecklas i en rasande fart! Oron att missa hans första egna steg utan stöd är dock rätt stor. Men, huvudsaken är ju inte att vi ser det utan att det faktiskt händer. Eller? ;)
Det lööööser sig! :P
1 kommentar:
Haha! Han kommer att ha det super där borta! Men var beredd på att en dag när ni hämtar honom så är han inte samma kille som då ni lämnade ;) Då kan han äta helt själv, prata och gå på pottan! Så sjukt fort går det!
Skicka en kommentar