Hade ett jättebra möte hos läkaren imorse! Lilla ärtan lever i allra högsta grad - hjärtat slår, benen sprattlar och navensträngen har tagit över efter gulsäcken! :D Idag är en bra dag!
Åke Berggren är en väldigt pedagogisk läkare, han gick igenom allt från livmodertapp till navelsträng, till hela fostrets kropp - riktigt intressant. Han tyckte att i dagsläget såg allt toppenfint ut, så nu är det dags att hålla tummarna på riktigt! :P
Han mätte upp ärtan till 23,6 mm och jag är då i v10 (9+1) idag. Tjohoo!
Så nu är det så att jag kommer att vara glad och lycklig över denna graviditet så länge jag bara kan! Jag kommer säkert att oroa mig en massa, men efter idag så har jag bestämt att jag väntar barn och inte missfall. :) Lite hoppfull och optimistisk måste man ju få vara. ;)
tisdag 29 juni 2010
Ett konstaterande:
Att kräkas när man är magsäcksopererad är svårt eftersom det ytterst sällan ligger kvar nåt i den lilla magsäcksfickan. Men visst fasen gör kroppen allt den kan för att ändå utföra uppdraget. Intressant och en smula frustrerande.
måndag 28 juni 2010
Blåa tummar önskas!
Inför morgondagens läkarbesök önskar vi oss många, hårt hållna, tummar!
Imorrn efter läkarbesöket kommer mamman och hjälper mig med packningen eftersom gubben tokjobbar hela veckan. Mamman är grym på sånt. :P Sen ska jag belöna mig själv genom att äntligen gå till frissan och ta bort allt slitet skräp jag har på huvudet och så ska jag faktiskt ta en liten sväng på rean på stan! Jag ser ju som bara det vi har på jobbet, så nu ska jag minsann kika vad alla andra butiker har för spännande saker för en billig peng. :)
Nu: Läsa lite i en tidning och sen sooooova.
Imorrn efter läkarbesöket kommer mamman och hjälper mig med packningen eftersom gubben tokjobbar hela veckan. Mamman är grym på sånt. :P Sen ska jag belöna mig själv genom att äntligen gå till frissan och ta bort allt slitet skräp jag har på huvudet och så ska jag faktiskt ta en liten sväng på rean på stan! Jag ser ju som bara det vi har på jobbet, så nu ska jag minsann kika vad alla andra butiker har för spännande saker för en billig peng. :)
Nu: Läsa lite i en tidning och sen sooooova.
Är det illa....
....när man inte ens har ork att vara glad? När det känns jobbigt att le?
Jag har alltid varit den här som säger att "hä orrn sä!", men just nu känns det lite väl mörkt till och med för mig.... Jag förstår inte hur jag ska få ork till allt som MÅSTE göras/omedvetet görs - jobba, packa, flytta, äta ordentligt, oroa mig för ärtan i magen. Och det är inget av de där grejerna som går att lägga åt sidan heller, för packa måste man liksom göra för att kunna flytta, jobba måste jag göra för att få pengar, oroa mig gör jag oavsett om jag vill eller inte och äta är ju en självklarhet. Min ork är helt slut för länge sen. Allt jag gör eller ska göra känns som att bestiga ett berg. Be om hjälp? Jovisst, men då ska det passa in också med lediga dagar och så ska den som hjälper till också vara ledig - det är inte så bara att lösa det heller.
Helst av allt skulle jag vilja ligga och sova hela dagen under täcket. Där är jag förvisso lika stressad, men om jag somnar så tänker jag i alla fall inte på det lika mycket. Det känns lite som en befrielse att somna och inte behöva tänka på allt.
Så är det. Det blir ju med all säkerhet lättare sen, men just nu är det grymt tungt.
Jag har alltid varit den här som säger att "hä orrn sä!", men just nu känns det lite väl mörkt till och med för mig.... Jag förstår inte hur jag ska få ork till allt som MÅSTE göras/omedvetet görs - jobba, packa, flytta, äta ordentligt, oroa mig för ärtan i magen. Och det är inget av de där grejerna som går att lägga åt sidan heller, för packa måste man liksom göra för att kunna flytta, jobba måste jag göra för att få pengar, oroa mig gör jag oavsett om jag vill eller inte och äta är ju en självklarhet. Min ork är helt slut för länge sen. Allt jag gör eller ska göra känns som att bestiga ett berg. Be om hjälp? Jovisst, men då ska det passa in också med lediga dagar och så ska den som hjälper till också vara ledig - det är inte så bara att lösa det heller.
Helst av allt skulle jag vilja ligga och sova hela dagen under täcket. Där är jag förvisso lika stressad, men om jag somnar så tänker jag i alla fall inte på det lika mycket. Det känns lite som en befrielse att somna och inte behöva tänka på allt.
Så är det. Det blir ju med all säkerhet lättare sen, men just nu är det grymt tungt.
söndag 27 juni 2010
Lite less nu....
Är så sjukt trött - heeeela tiden! Jag håller på att bli galen! Idag sov jag på soffan till och från i flera timmar, jag orkade inte göra någonting av det jag tänkt - bortsett från Åsas hår....
Om jag skulle vara piggare så skulle jag orka packa, vara mer effektiv på jobbet, städa, tvätta etc... Ni förstår. Just nu känner jag mig bara kass då jag vill så mycket mer än vad kroppen orkar med. Skräp är vad det är!
Om jag skulle vara piggare så skulle jag orka packa, vara mer effektiv på jobbet, städa, tvätta etc... Ni förstår. Just nu känner jag mig bara kass då jag vill så mycket mer än vad kroppen orkar med. Skräp är vad det är!
Effektivitet
Idag har jag bestämt att det ska bli en effektiv dag - trots att jag är aptrött... :)
- Hänga tvätten
- Diska undan i köket
- Packa ihop resten i köket
- Packa garderoberna i hallen
- Sätta in löshår på Åsa
fredag 25 juni 2010
I´ve got a feeling....
...och det är ingen bra feeling. Mitt illamående har börjat ge med sig och detta gör mig extremt nervös... Visst är det ju såklart skönt att slippa må tokilla hela tiden, men det har även gjort mig lugn för då vet jag att graviditetshormonerna har åkt runt i kroppen. Men nu vette fasen vad jag ska känna eller tro.... :( På tisdag morgon ska vi till läkaren och kolla läget igen så vi får väl se då huruvida jag har rätt eller fel. Jag hoppas att jag har fel.
Midsommar
Jag vill önska er alla en riktigt härlig midsommarhelg med hopp om en riktigt varm sol och en massa god mat!
onsdag 23 juni 2010
Drömmar, ambitioner och talang?
Jag satt här om dagen och funderade på alla dessa människor som verkligen gör det de brinner för, och alla dessa människor som skulle kunna flytta berg om det så behövdes.
Anledningen till att jag kom att tänka på det är på grund av min bror, Fredrik, som lever det liv han vill på alla sätt och vis. Han har alltid varit grym på att teckna, alla hans skolbäcker är fulla med detaljerade bilder på skotrar och annat avancerat (som jag kan tycka att det är när man är sju år gammal). Han utbildade sig till målare, arbetade med det under en period tills kroppen sa ifrån och det var dags att göra något annat. Då bestämde han sig för att lära sig tatuera - sagt och gjort, idag är han en relatvit känd tatuerare i Sverige och driver sitt eget företag. Han har alltså följt sin artistiska ådra och verkligen tagit tillvara på det han är vansinnigt duktig på och delar med sig av detta till andra. Och om ni inte förstod det så är jag grymt stolt över honom! Han har då även en fantastisk sambo och numer även en underbar liten son och har verkligen gjort sig förtjänt av allt detta genom envishet och hårt slit.
Sen finns det såklart andra som också är på helt rätt ställe - som min läkare på kvinnokliniken, dr Sigurd - som har hjälpt oss så fantastiskt mycket under vår barnresa. Det var till exempel han som såg till att vi fick remiss för äggsonation nu sist, ingen har någonsin varit så stöttande som honom. Vi har fått höra att det finns inget någon kan göra för att hjälpa oss av andra läkare, medan han har tyckt att det är "rent ut förjävligt" (hans egna ord) och att "så här kan ni inte ha det". Tilläggas bör att karln egentligen är pensionerad, men jobbar 50% ändå. Då brinner man för det man gör. Heder åt honom.
Vem mer? Jo, såklart min kära vän Jessica - det finns ingen jag känner som kämpar så mycket i motvind som hon gör och har gjort under alla år jag känt henne. Det finns få som skulle ha klarat sig med huvudet i behåll efter att ha gått igenom det hon gjort, jag skulle minsann inte ha gjort det. Hon är så fantastiskt stark och jag vette fasen varifrån hon får denna styrka ifrån - kaffet? :P Hon gör det så jävla bra som studerande, ensamstående tvåbarnsmamma. Hon är helt fantastisk! Du är tusen gånger grymmare än vad du själv tror honey!
Och självklart finns det massor med andra människor i min närhet som är helt underbara och gör fantastiska saker, det här är bara ett axplock... :)
Vad vill jag då ha sagt med detta? För några veckor sen hade jag en diskussion med en släkting om huruvida ett välbetalt arbete på annan ort var viktigare än närheten till ens nära och kära. Släktingen röstade på pengar. Jag kände direkt att fastän jag skulle tjäna tiotusen kronor mer i månaden på att flytta, om ens till Umeå, skulle jag inte göra det. För mig är det lycka och trygghet att ha min familj nära, betydligt mycket viktigare än pengar. Visst har vi det knapert vissa månader, men jag är ändå lycklig. Lycka sitter inte i pengar, inte för mig i alla fall. Hade lycka varit pengar så hade jag nog satsat på en annan utbildning. ;)
Jag känner mer och mer för varje dag som går att jag tror att jag verkligen hittat rätt med min utbildning, att jobba med barn är nog min grej ändå. Man blir verkligen inte rik på att arbeta med människor, men jag tror att man blir lycklig av att kunna ge något vidare till någon annan. Att dela med sig av det man kan, både med hjälp av utbildning och livserfarenhet. Att hjälpa andra är nog min grej. Det gör mig lycklig och jag brinner för det. Så mycket vet jag.
Anledningen till att jag kom att tänka på det är på grund av min bror, Fredrik, som lever det liv han vill på alla sätt och vis. Han har alltid varit grym på att teckna, alla hans skolbäcker är fulla med detaljerade bilder på skotrar och annat avancerat (som jag kan tycka att det är när man är sju år gammal). Han utbildade sig till målare, arbetade med det under en period tills kroppen sa ifrån och det var dags att göra något annat. Då bestämde han sig för att lära sig tatuera - sagt och gjort, idag är han en relatvit känd tatuerare i Sverige och driver sitt eget företag. Han har alltså följt sin artistiska ådra och verkligen tagit tillvara på det han är vansinnigt duktig på och delar med sig av detta till andra. Och om ni inte förstod det så är jag grymt stolt över honom! Han har då även en fantastisk sambo och numer även en underbar liten son och har verkligen gjort sig förtjänt av allt detta genom envishet och hårt slit.
Sen finns det såklart andra som också är på helt rätt ställe - som min läkare på kvinnokliniken, dr Sigurd - som har hjälpt oss så fantastiskt mycket under vår barnresa. Det var till exempel han som såg till att vi fick remiss för äggsonation nu sist, ingen har någonsin varit så stöttande som honom. Vi har fått höra att det finns inget någon kan göra för att hjälpa oss av andra läkare, medan han har tyckt att det är "rent ut förjävligt" (hans egna ord) och att "så här kan ni inte ha det". Tilläggas bör att karln egentligen är pensionerad, men jobbar 50% ändå. Då brinner man för det man gör. Heder åt honom.
Vem mer? Jo, såklart min kära vän Jessica - det finns ingen jag känner som kämpar så mycket i motvind som hon gör och har gjort under alla år jag känt henne. Det finns få som skulle ha klarat sig med huvudet i behåll efter att ha gått igenom det hon gjort, jag skulle minsann inte ha gjort det. Hon är så fantastiskt stark och jag vette fasen varifrån hon får denna styrka ifrån - kaffet? :P Hon gör det så jävla bra som studerande, ensamstående tvåbarnsmamma. Hon är helt fantastisk! Du är tusen gånger grymmare än vad du själv tror honey!
Och självklart finns det massor med andra människor i min närhet som är helt underbara och gör fantastiska saker, det här är bara ett axplock... :)
Vad vill jag då ha sagt med detta? För några veckor sen hade jag en diskussion med en släkting om huruvida ett välbetalt arbete på annan ort var viktigare än närheten till ens nära och kära. Släktingen röstade på pengar. Jag kände direkt att fastän jag skulle tjäna tiotusen kronor mer i månaden på att flytta, om ens till Umeå, skulle jag inte göra det. För mig är det lycka och trygghet att ha min familj nära, betydligt mycket viktigare än pengar. Visst har vi det knapert vissa månader, men jag är ändå lycklig. Lycka sitter inte i pengar, inte för mig i alla fall. Hade lycka varit pengar så hade jag nog satsat på en annan utbildning. ;)
Jag känner mer och mer för varje dag som går att jag tror att jag verkligen hittat rätt med min utbildning, att jobba med barn är nog min grej ändå. Man blir verkligen inte rik på att arbeta med människor, men jag tror att man blir lycklig av att kunna ge något vidare till någon annan. Att dela med sig av det man kan, både med hjälp av utbildning och livserfarenhet. Att hjälpa andra är nog min grej. Det gör mig lycklig och jag brinner för det. Så mycket vet jag.
tisdag 22 juni 2010
En rätt bra dag....
Idag har jag faktiskt tagit mig iväg och tränat - det var segt, men gick ändå rätt bra! :D Så då har jag bara en sväng till dit så har jag hållt mitt löfte till mig själv om träningen den här veckan - skönt. :)
Jag har även testat en dag utan Postafen mot illamåendet idag, tänkte att jag skulle passa på när jag ändå var ledig. Det har funkat över förväntan faktiskt, illa mår jag ju men det är ändå hanterbart och så är det skönt att inte bli så dåsig som jag blir av tabletterna. Sen att jag måste vila för att jag är trött ändå, det må ju då vara ödet. :) Dock blir jag alltid orolig när illamåendet börjar avta eftersom det varit så varje gång graviditeten stannat av....... Ska ju upp till läkaren för ett nytt ultraljud nästa tisdag så då får vi väl se om det hänt nåt åt antingen det ena eller andra hållet.
Ikväll ska jag hur som helst till bästa Tess och hälsa på! Det är alldeles för sällan vi träffas - men då har vi i och för sig ganska mycket att prata om istället... :P Det känns som att det är få förunnat att fortfarande ha kvar så nära vänner som man har vuxit upp med. Vi lärde känna varandra när vi flyttade till en lägenhet bredvid familjen Samuelsson 1984, tror jag att det var. Så det börjar vara några år sen! :P
Nä, nu ska jag ta en lång och skön dusch och sen ge mig på mina ögonbryn - har fasen inte ro att invänta ett proffs som gör det (som jag hade planerat). Det är egentligen inget fel på dem, ville bara ha bort alla fjun som jag inte ser när jag plockar men som ploppar upp så fort man sminkar sig....
Jag har även testat en dag utan Postafen mot illamåendet idag, tänkte att jag skulle passa på när jag ändå var ledig. Det har funkat över förväntan faktiskt, illa mår jag ju men det är ändå hanterbart och så är det skönt att inte bli så dåsig som jag blir av tabletterna. Sen att jag måste vila för att jag är trött ändå, det må ju då vara ödet. :) Dock blir jag alltid orolig när illamåendet börjar avta eftersom det varit så varje gång graviditeten stannat av....... Ska ju upp till läkaren för ett nytt ultraljud nästa tisdag så då får vi väl se om det hänt nåt åt antingen det ena eller andra hållet.
Ikväll ska jag hur som helst till bästa Tess och hälsa på! Det är alldeles för sällan vi träffas - men då har vi i och för sig ganska mycket att prata om istället... :P Det känns som att det är få förunnat att fortfarande ha kvar så nära vänner som man har vuxit upp med. Vi lärde känna varandra när vi flyttade till en lägenhet bredvid familjen Samuelsson 1984, tror jag att det var. Så det börjar vara några år sen! :P
Nä, nu ska jag ta en lång och skön dusch och sen ge mig på mina ögonbryn - har fasen inte ro att invänta ett proffs som gör det (som jag hade planerat). Det är egentligen inget fel på dem, ville bara ha bort alla fjun som jag inte ser när jag plockar men som ploppar upp så fort man sminkar sig....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)