Det är standardsvaret vi oftast ger när någon frågar hur vi mår, eller hur läget är. Detta oavsett hur vi mår. Mår vi skit så ler vi och säger att allt är toppen, mår vi bra så är såklart svaret detsamma. De som frågar, vill de ha ett ärligt svar eller ställer man frågan mer som ett alternativt "hej"? Hur gör ni?
Svaret på frågan i mitt fall är hur som helst följande:
Jag är apnervös inför fostervattensprovet på tisdag morgon. Inte just för själva provtagningen, men för ultraljudet innan. Jag är livrädd över att h*n inte har vuxit som h*n ska, livrädd för att inget hjärta slår, livrädd för att h*n har något jätteallvarligt fel som syns direkt på skärmen... Sen är jag lika rädd att det ska se bra ut på ultraljudet men att provet ska visa på att det inte kommer att vara livsdugligt eller något allvarligt fel som innebär att vi måste avbryta graviditeten. Jag vill inget hellre än att slappna av och bara tänka rosa tankar, men det är såå svårt! Det känns som att det krävs ett mirakel för att det ska gå hela vägen den här gången, och skulle det nu göra det så skulle jag nog bli så lycklig att jag rent av skulle bli tvungen att bli religiös.
Och som svar på frågan om det känns som att det är nåt fel - så nej, inte alls. Jag har lite växtvärk i magen, ligamenten sträcks ut, tuttarna värker fortfarande, illamåendet håller sig kvar lite, magen växer.... Men vi har aldrig gått så här långt så varje dag är en helt ny upplevelse för både mig och gubben. En ny dag av nervositet och lika mycket glädje såklart. För glada är vi, hur glada som helst! Men det är det som är så skrämmande också, jag har jättesvårt för att bara vara glad och släppa det negativa för tänk om det skiter sig! Då lär jag bli nog nedbruten som det är, med lite spärrar - tänk om jag släppte allt, då skulle jag gå sönder helt och hållet. Det klarar jag bara inte. Så är det.
Igår när vi var barnvakt till lillfisen så kom jag på mig själv att bara stå och le när David satt och tjollrade med lillen i soffan. Han är en naturbegåvning när det kommer till barn och kommer att bli en riktig toppenpappa! Och som jag längtar till den dagen! :D Älskar dig mest, min älskade man!
 |
| Lillfisen myser i fasters famn |
