Det känns som att jag inte har så mycket att skriva om egentligen.
Jag skulle ju i och för sig kunna skriva om hur det spränger i hjärtat av kärlek när jag ser på sonen. Jag skulle kunna skriva om att jag ibland gråter på kvällen då jag inser att vi till slut fick vårat mirakel. Jag skulle kunna skriva om att jag vill göra om en massa, eller iaf lite grand här hemma. Jag skulle kunna skriva om hur nervös jag är för logistiken när jag börjar om skolan efter nyår. Jag skulle kunna skriva om att jag i dagsläget hellre vill jobba än plugga. Jag skulle kunna skriva om hur dåligt jag mår när jag ser hur barn i andra länder lider på grund av svält när jag själv inte tycker att vi har nåt hemma trots att kylen/frysen/skefferiet är fullt med ätbar mat. Jag skulle kunna skriva om alla drömmar jag har om vad jag vill göra karriärmässigt. Jag skulle kunna skriva om hur glad jag är att jag har underbara vänner och familj runt omkring mig. Jag skulle kunna skriva om hur amazing jag tycker att livet är. Jag skulle kunna skriva om att jag fortfarande är trött. Jag skulle kunna skriva om att jag vill måla om i sovrummet. Jag skulle kunna skriva om hur underbart snäll hund vi har. Jag skulle kunna skriva om hur mycket jag älskar min karl. Jag skulle kunna skriva om hur frustrerande det är med höstmys när jag har slut värmeljus hemma.
Det skulle jag kunna skriva om. Men jag ids inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar