Dopet gick jättebra! Zack sov sig igenom hela alltihopa och käkade lite innan vi åkte hemåt. Det var kul att han var så duktig så att vi kunde stanna hela dagen! :) Najs! Dopet var såklart jättefint och lagomt långt för oss som inte är så troende. :P Det bjöds på lite mat och himla gott fika. Jag som tokgillar rulltårta med bara sylt mellan blev lite lycklig då Åsa hade gjort rulltårtebakelser! Mmmm! :P
Livet som mamma tar såklart på krafterna när man inte är van - det är mycket som man ska lära sig och så ska man ju lära känna lillen också. Men trots detta så är det helt lovley! Jag behöver bara titta på Zack så fylls jag med en sån otrolig värme i hela kroppen och blir alldeles tårögd av glädje. Att vi skulle komma hit kändes så otroligt långt borta för inte alltför länge sedan, men nu är vi här och har knappt förstått det än... När börjar det kännas som verklighet och inte en dröm?
2 kommentarer:
efter 4-6 veckor kommer verkligheten ikapp.. Gjorde de iaf med Eddie :)
(samma med lillan när hon var liten)
Eddie kan vara en riktig bråkis nu om han känner för de..
/Fredrik
Ah, I see.... :) Blir väl när man kommer in i någon form av rutiner och kan stanna upp och ta in alltihopa gissar jag. :)
/e
Skicka en kommentar