En dag som helt klart går till historien som en av de bästa!

Idag fick vi ju chansen att agera försökskaniner till ett gäng blivande instruktörer ute på Brukshundsklubben - de ville ha lite problem att bita i. Jag var så sjukt nervös och orolig hela förmiddagen, hujja. Var inte alls kul.

Vi packade in ett stycke Rejsa, en kampleksak och en påse korv och åkte iväg. Väl framme sa jag till gubben att "jag måste verkligen gå runt lite här ute och andas lite och varva ner, annars kommer det här att gå skitdåligt". För jag vet ju att det sitter i mitt ledarskap och inte i att Rejsa inte kan liksom. Allt jag känner förmedlas som en direktlänk till henne via kopplet och då är det ju superviktigt att själv vara lugn och positiv.

Sagt och gjort, jag gick där ute en stund och varvade ner innan vi gick in i klubbstugan. Där inne fick vi berätta lite om våra hundar (vi var fem ekipage), vad vi hade för problem och hur vi önskade att det skulle se ut. Jag tror att fyra av fem hade samma typ av problem, så bara det gjorde att jag kände mig lite lugnare. Vi var inte ensamma.
I samband med det så fick vi två instruktörer var som skulle jobba tillsammans med oss och jag fick en känsla redan där att "det här blir himla bra". De två tjejerna skickade ut otroligt trygga signaler redan där vi satt. Det bådade gott. :)

Vi gick ut och pratade lite om Rejsa och de frågade en massa frågor som var jättebra som fick mig att tänka efter också, vilket ju är jätteviktigt. Loppan fick hälsa på dem och de konstaterade snabbt att det var en väldigt glad och positiv hund - vilket vi såklart redan visste. ;) Vi fick visa lite hur hon beter sig och hur snabbt hon "låser sig" när hon ser andra hundar och vad vi gjorde i de situationerna. Vi började lite lätt med att hon fick iaktta de andra hundarna som var där på håll, sen tog en av tjejerna ut sin hund för att vi skulle börja klura lite i vad som får henne att bryta bäst - mat eller lek. Vi kom snabbt fram till att lek/kamp var det hon föredrog.
Första mötena gjordes på en lite större yta (parkeringen upp mot skogen) sen smalnade vi av och gick längs vägarna. Det gick jättebra! Loppan var verkligen superduktig! I slutet när vi gick längs vägen som går ner till själva Bruks så reagerade hon inte ens på att vi mötte andra hundar utan ville bara snustra på allt piss i plogkarmen - love it! :D  Efter det så bröt vi eftersom vi ville avsluta med en positiv upplevelse för både henne och mig.
Sen stod vi en stund och surrade om hur det hade gått och vad jag ska ta med mig och vi kom tillsammans fram till följande:

• Rejsa kan om hon vill, det handlar om att jag måste tro på mig själv och tro på att vi fixar det där. Annars går hon in och tar över ledarrollen om inte jag fullföljer min uppgift.
• Lek bryter bättre än korv. :P
• Jag måste tänka på att gå mer stolt och starkt och inte som en ostkrok då det ger ett osäkert intryck för Rejsa.
• Då det här bara är en uppgift hon tagit på sig utan att det kommer från någon specifik händelse så är det ju bara dumheter och går att träna bort. Nöta, nöta, nöta!
• Vi kommer att få bakslag, men det är bara att ta till sig det som något jag kan lära mig något av - vad hände? Vad gjorde jag annorlunda? Vad ska jag tänka på tills nästa gång?
• Läsa Loppans kroppsspråk bättre och se till att jag är steget före hela tiden, hon ska inte ens få chansen att låsa sig innan vi bryter med lek!
• Öva på hundmöten på bra dagar då jag känner mig stark och positiv - gör jag det "bara för att" och är trött eller på dåligt humör så ger jag varken mig eller Loppan en schysst chans.
• Jag måste lämna alla dåliga händelser som skett hittills och nollställa mig, nu ska vi framåt med ny motivation och nya redskap!
• Jag måste även lämna mitt dåliga samvete någon annanstans, nu blev det inte som vi hade tänkt - hon blev ingen supermegatävlingshund - hon blev en älskad och underbar familjehund och den uppgiften sköter hon till 100%. Acceptera att livet inte alltid blir som man tänkt sig, men det behöver inte betyda att det är mindre bra ändå!
• Börja introducera apportpinnar, mest för att vi ska hitta på nåt kul tillsammans och så till våren när det torkat upp lite ska vi ge oss på lite nya grejer. :)  Att lära oss något nytt tillsammans är också stärkande!
• Vi fick även beröm för att vi hade en fin kontakt, jag och Loppan. Det var sjukt roligt att höra!

Jag fick verkligen upp ögonen för situationen på ett helt annat sätt och blev så galet peppad! Tror aldrig att jag varit med om något liknande tidigare. Helt galet roligt! Och jag kände ju verkligen hur mitt självförtroende växte så otroligt mycket på bara denna lilla stund vi var där. Oj, vad jag behövde det här positiva peppet! Och ja, jag skriver "jag" för att Rejsa kan ju det här, det är ju mig det hänger på. :)

Stort TACK till Brukshundsklubben som gjorde det möjligt för oss att vara med idag.
Men ett speciellt riktat TACK vill jag ge till Victoria och Pia för eran insats - ni kommer att bli grymma instruktörer!

Mattes stora hjärta!