Ibland kan jag sakna vissa saker.... Nu menar jag inte sånt jag aldrig haft, som man kanske vill ha, utan sånt man en gång haft men inte har idag.
Är ni med?
Jag kan sakna att vara så där lyckligt ovetandes om vilket sjå det faktiskt är att bli vuxen - att se till att det kommer in pengar så man kan betala hyra/lån/el/bensin. Sen kan jag sakna vissa barndomskompisar, ett par har jag ju kvar - men de här som man "tappade" när det var dags för gymnasiet och alla spriddes för vinden... Trist, men jag gissar att det hör till livet?
Gibbe saknar jag dagligen, speciellt när vi har Loppan - jag är helt övertygad om att de skulle ha funkat grymt bra ihop.
Sen saknar jag mammas lägenhet i stan - den hade det perfekta läget. Bättre läge får man leta efter.
Jag snubblade över några kort på Jessicas lillasyster, henne saknar jag också. Prästen beskrev det så himla bra - hon var som en virvelvind som berörde alla hon träffade. Jag har fortfarande inte varit förbi kyrkogården, har varit på väg hur många gånger som helst men i sista stund ångrat mig och stannat hemma. Tyvärr har jag jätteproblem med kyrkogårdar, får en sån obehaglig känsla när jag är där... Nån dag ska jag åka dit. Före nyår.
That´s a promise.
1 kommentar:
Jag tror att om inte inte har något att sakna så når man inte harmoni i livet...
En kompis till mig dog för många många år sedan, och jag har ännu inte sett hans grav...jag vet inte varför, har inget emot kyrkogårdar på så sätt, men har aldrig kommit mig för att gå dit....fråga mig inte varför.. tänker på han ibland, har kvar kort, har hans tatts på min kropp, och jag tror att man kan visa vördnad utan att gå till en grav...
Skicka en kommentar