Däremot har jag mycket funderingar just nu om det här med föräldraskap. Innan Z kom till världen så hade jag visioner om hur vi skulle agera i olika situationer som föräldrar. Många av dem har vi hållt hårt på och andra har vi varit tvugna att backa på och en del känner man som ett frågetecken inför.
Vi sa redan innan att vi inte skulle ha Z i sängen på nätterna eftersom vi var rädda att vi skulle lägga nån kudde eller täcke över honom i sömn eller att vi inte skulle kunna sova ordentligt, vilket man ju så väl behöver när man har småttingar. Den delen höll vi. Från dag ett har Z sovit i sin säng på nätterna och somnat där. Sen vi slutade med välling på kvällen och bara ger gröt så har detta insomnande i egen säng helt försvunnit. Han vill bara somna i våran säng och sen lyfter vi över honom till spjälsängen. Sen på morgonen, där vid fem-snåret, när han vaknar och vill ha välling så får han komma över i våran säng. Jag vet inte varför vi har börjat med det, i dagsläget känns det som att vi gett honom en liten björntjänst. Sen är det ju förvisso grymt mysigt att det första man ser när man vaknar är ett stort smile och ett garv, det säger jag ingenting om. :) Sen tror jag inte att han egentligen behöver välling den tiden då han vissa dagar sover ostört till halv åtta typ. Så det ska vi försöka vänja av honom hade vi tänkt. På BVC sa de att det är bättre om han inte äter på natten för tändernas skull tydligen, så att om man kan skippa det så är det bra.
Men däremot det där med insomnandet i egen säng är ett jäkla gissel. Han är ju som en propeller innan han somnar och det är som att han har det som nån form av grej han måste göra innan han kan somna. I våran säng är det ju mer space att göra det på, i spjälsängen kör han fast och blir förbannad och så blir han piggare och det blir ännu svårare att somna. Jag har läst på om en massa metoder och alla har väl sina fördelar och även nackdelar. Efter vad jag hört mig för om så är ju nån mjukare modell av "5-minutersmetoden" grymt effektiv, men den känns inte helt rätt alltså. Den går ju snabbt förklarat ut på att man lägger barnet och säger gonatt, sen går man ut ur rummet. Börjar då barnet gråta så ska man vänta fem minuter innan man går in och säger gonatt igen, helst utan att ta i barnet - om det inte funkar så kan man lägga en hand på barnet. Sen går man ut igen och håller på så där tills barnet somnar. Det sägs att det tar typ en vecka och sen är det kirrat och klart - barnet somnar själv och kan även somna om på natten om det vaknar. Jag har bara lite svårt för det där att man ska lämna barnet gråtandes ensamt i ett rum i fem minuter och att det på nåt sätt ska vara positivt? Jag tycker snarare att det bäddar för att barnet börjar tycka att läggandet är nåt jobbigt och inte alls mysigt. Men jag har ju inte testat det än, så jag kan egentligen inte säga nåt. Ni som testat - hur upplevde ni det?
Sen finns det en ju en uppsjö av andra metoder, men jag har som inte förstått syftet med dem heller. Nån som har nåt bra tips som funkat bra för er?
Och sen det här med att lära barn ordet "nej" när de gör nåt som de inte får/bör göra som t ex tafsa på den varma ugnen eller skaka julgranen. Hur gör ni? Jag verkar inte ha någon auktoritet alls när det kommer till sånt för Z bara garvar när jag försöker och då kan jag ju inte hålla mig heller för det är ju en hysteriskt rolig grej liksom. Tokunge! Tips?
Okej, det blev ett litet inlägg ändå... ;)
 |
| Årets julkort |
6 kommentarer:
Vilja har också nå liknande grejs för sig innan hon ska sova. Numera står hon upp och nästan hånskrattar då hon ska somna i egen säng. ;) Vi pratade om sånt på vår föräldraträff med BVC och då sa hon att det kan vara nåt dom har för sig för att liksom varva ner så det gjorde visst inget enligt henne. Men det tar ju så lång tid! Och som för er om det går åt andra hållet då gör det ju nå ;) Vet dock inte heller hur man ska vänja bort det där.
Vår BVC-tant sa även att BVC (iaf i hortlax) "stödjer" 5-minuters metoden och hon hade själv kört den på sina barn. Dock stödjer dom inte den dära "att sova hela natten" eller vad den nu heter, den som är mer som en kur. Vi har dock inte kört på nåt än vi heller, har dock funderat på 5 minuters men det känns inte riktigt bra att lämna Vilja själv. Dock sa våran BVC-tant att man inte behöver vänta 5 minuter utan att man kan köra en egen variant och gå in efter 2-3, huvudsaken är att du kör samma och håller dig till det.
Ja, du får kanske inga svar av mig direkt då vi inte kört något men tänkte bara dela med mig av vad vår BVC sa om metoderna ;) Lycka till om ni bestämmer er för något och uppdatera gärna hur det går i så fall! :)
Vilken fantastiskt söt tomtenisse! =)
Jag varken ids eller vill göra 24 paket innan jul, känns som att det tar bort känslan både för mig och Norah. Godis eller chokladkalender funkar bäst för oss!
Och ang. den där bajsnödiga kommentaren så kan jag väl säga som så att det är ngn som aldrig har barnvakt som skrivit det. Jag upplever inte att vi har Norah borta ofta. Nu har det blivit 2 dagar på raken (en övernattning), annars sover hon borta kanske 1 gång i månaden..Skönt för mig som alltid är själv med henne.Jämt. Ante jobbar minst 12-13 timmar/dag och det är inte kul. Jag behöver avlasning och känner när jag har varit med henne för mycket och för länge att jag blir mer grinig. Men efter lite egentid så är jag som en ny människa igen! =)
Tack för ditt tips! Men det känns lite onödigt att bli medlem där nu, har bara en kurs till där jag behöver litteratur och jag antar att det där ändå kostar? :)
Vet du om man får låna från tex. luleå bibliotek om man är där?
Alltså erat pepparkakshus, skämtar du?! Tusan det snyggaste jag har sett ju! :-)
Hej! Jag är in lite sporadiskt här och kollar och han är ju bara för söt eran lilla tomtenisse!
Angående din fråga om metoder för att få barn att somna själv och det så kan jag berätta hur vi haft det. Vi har kört på femminutersmetoden med båda våra barn, och har enligt oss fungerat superbra! Visst är det jobbigt att höra barnen grina vid sänggående, men för oss har det varit så snabbt övergående att det helt klart varit värt det! Första dagen tog det visserligen lång tid för att sen bli markant kortare tid för var dag som gick.. Efter ett par dagar har de somnat utan grin. Visst har vi haft bakslag, men då är det bara att vara bestämd och konsekvent och fortsätta köra på det man gjort tidigare. Våra nattningar är numera gudomliga (jag lär väl få ångra att jag skrev det, imorgon lär det väl bli ett h-vete bara för det ;P). Vi går till deras sängar, läser, kramas och pussas och säger godnatt och sen är det färdigt! Vi kan höra att de pratar med sig själva där de ligger, men vad gör det? De känner sig åtminstone trygg där de ligger eftersom att det funkar så bra numer med läggningen.
Jag har dock hört många som verkligen inte tycker om femminutersmetoden, just därför att de får skrika, men jag skulle heller inte vilja att mitt barn måste somna med mig i vår säng när de är tre år gamla.. Då anser jag attd e ska vara så pass trygga att de ska kunna somna själv i sin egen säng.. :)
Hur man väljer att göra är ju självklart upp till var och en. Om du bestämmer dig för att göra på ett visst sätt, kör på det då. Skit i vad andra tycker, det är tyvärr alltför många som tycker åt en..! Du är ju trots allt mamma till ditt barn och därmed får bestämma över hur DU vill göra.
Hoppas du kommer fram till något bra sätt med Z som alla inblandade parter tycker är en bra metod!
Kram från Linda
Vi körde med 2min metoden då jag tycker det känns grymt att dom ska få ligga å skrika sig hesa i 5 min.
Å jag strök å lugnade Elin då jag var in så hon skulle sluta gråta mellan varven. Jag tyckte att det funkade bra att göra så.
Hej! Kom in hit via pepparkakshustävlingen och ett sånt här inlägg måste jag bara kommentera. =)
Om det inte är ett problem, varför laga det? Om det är mysigt att han somnar i eran säng och ni sen utan bekymmer kan flytta över honom, varför ändra på det? Blir det ett problem längre fram, gör nåt åt det då. Det tar ungefär 3 dagar för ett barn att bryta en vana och det gör det vare sig man gör det nu eller sen.
Dina instinkter säger dig att 5-minutersmetoden är fel. Dina instinkter har alldeles rätt och du ska absolut inte gå emot dem!
5-minutersmetoden anser jag endast är försvarbar om barnet har så grava sömnproblem att det inte finns någon som helst annan utväg. Den ska inte användas som quick-fix för att man inte ids natta.
Barnet somnar inte för att det blir tryggt, det somnar för att det ger upp. Kommer ingen när man ropar så inser de ju att det inte är värt att ropa längre.
Dock behöver det ju inte betyda att man måste ha barnet i sängen i all evighet, jag har slutat amma på nätterna nu och lillan har flyttat över till egen säng bredvid vår. När jag avvande henne så låg jag hela tiden bredvid och strök på henne, buffade i rumpan, sjöng osv. för att hon skulle känna sig lugnare. Självklart skrek hon också, men jag fanns där hela tiden. En bebis fattar inte att du är utanför och snart kommer in, förstå vilken ångest för dem att bli övergiven med sina känslor på det sättet!
Angående att säga nej så kan du nog vänta dig effekt om ca ett år. =) Även när de lär sig betydelsen av ordet så saknar de impulskontroll och kan oftast inte låta bli ändå. Till och med min treåring, som mycket väl förstår vad nej innebär, har ibland svårt att kontrollera sig ändå! =)
Hoppas du inte tar illa upp av det jag skriver, det är absolut inget illa menat. Jag är bara starkt emot 5-minutersmetoden och bara för att vissa BVC:er är så dumma att de fortfarande rekommenderar den, betyder inte att den är bra.
Skicka en kommentar