Nu kan jag andas lite bättre!

Fixade omtentan som jag gjorde, sista rapporten för terminen är inlämnad och det härliga telefonsamtalet jag hade i söndags gjorde verkligen att stenarna som legat på mina axlar ramlade ner - en efter en... Så grymt skönt! Just nu känner jag att lugnet börjar komma krypande trots att jag har fyra veckors praktik framför mig och en rapport som ska skrivas till den. Tror att jag känner mig så lugn inför de här veckorna då jag är uppvärmd när det kommer till rapportskrivandet och min praktikplats är lätt den bästa jag varit på hittills! :D Underbart!

Har idag även hunnit med Zs första utvecklingssamtal på förskolan, bara en massa bra saker fina L sa om honom! Kan man göra annat liksom? ;)  De tycker att han är otroligt trygg i sig själv, lugn, observerar innan han gör nåt, kan gå och tvätta händerna själv, jobbar på att ta på sig skor och mössa själv, äter bra och lugnt, kan städa (det har han inte sagt att han kan, nu kommer han inte undan längre! ;) ), gör sig förstådd trots att han pratar på "sitt eget språk", finmotoriken utvecklas bra.... Nästan så jag blev lite tårögd när hon satt och berättade om hur duktig vårat lilla mirakel är! Finaste lilla Z!  <3