Idag är en sjukt jobbig dag. Idag är längtan efter barn stor - kan inte ens med ord beskriva hur det känns. Det gör ont i hela kroppen. Jag vill bara gråta mest hela tiden, gärna gömma mig helt och hållet för omgivningen....
Det jobbigaste är nästan hoppet, det där förbannade hoppet som varje månad hoppas - trots att hjärnan vet att sannolikheten att det blir en bäbis är ytterst liten.
Jag vill bli mamma, jag vill att David ska få bli en sån där underbar pappa som jag vet att han skulle bli.
Min uppgivenhet och frustration äter upp all min energi. Jag har ingen kraft kvar.
4 kommentarer:
Jag känner med dig vännen!
Jag skickar tusen styrkekramar!!!!
*krama*
Det är orättvist! Ni två skulle bli de perfekta föräldrarna! Men jag vet, det KOMMER ni att bli! *Kram*
Ni blir nog föräldrar en dag tror jag. Kram
Skicka en kommentar