...hela kvällen. *puh* Jag har gråtit och gråtit och gråtit och...ja, ni förstår. Gubben har tröstat och vi har kramats en massa och pratat lika mycket och faktiskt kommit fram till en hel del.
Vi har lagt upp en ny gameplan som vi ska prata med läkarna om efter jul. Verkligheten är ju så att vi inte kommer att få den behandling som går hand i hand med diagnosen jag har, och vi får inte heller betala den själva och på så sätt få den. Så, igår tog vi fram plan B som vi pratat lite om tidigare. Fördelen med den planen innebär att vi slipper bråka med landstinget (skönt!) och vi behöver "bara" åka ner till Umeå istället för Stockholm. Nackdelen är att plan B måste vi finansiera själva. Och just nu känns det som en baggis, fastän det handlar om många pengar.
Jag känner mig fortfarande tom, men jag ser ändå ett litet ljus i tunneln... :)
2 kommentarer:
Så länge ni gör vad som känns rätt kan det inte bli fel! *kram*
jag tror det blir bra !!! man orkar inte bråka hur länge som helst för nåt som ska vara rätt...håller tummarna hur allt än blir KRAM
Skicka en kommentar