Det roliga vi fått veta idag är att vi är beviljade äggdonation vid kommande "barnverkstad" - landstinget står för ett försök plus ett eventuellt frysförsök! Wihoo! Det har varit våran Plan B sen vi fick diagnosen, det känns så sjukt bra. Nu börjar saker och ting falla på plats, skolan går bra, jag har extrajobb, tar tag i hälsan och nu finns även en stor chans att vi får bli föräldrar på detta sätt! Vette fasen om det kan bli så himla mycket bättre nu.... :P
Jag känner med Davids jobbarkompis och hans sambo som just fått barn, men pga komplikationer så är de fortfarande kvar på sjukhuset och har just fått veta att läkarna tror att pojken kan ha fått men av komplikationerna. I vilken utsträckning vet de ännu inte eller ens om det är så, men bara blotta tanken på att något skulle vara på tok får det att knytas i magen och tårarna krypa upp i ögonen.... Hur håller man sig vid sina sinnes fulla om man sätts inför sånt här? Det finns egentligen inget jag kan skriva som känns vettigt eftersom man inte upplevt något ens i närheten själv. Att vara inställd på en sak, och så blir det inte alls som man tänkt ska inte vara lätt.... Våra tankar är med dem - every step of the way.
4 kommentarer:
alltså, det översta var jeejjj!
Det andra var :(
jag vet hur de känner sig fy fasen så orättvist det är vi hade ju i alla fall tur Wille hann ju aldrig få men för livet men i ett år kollade de ju upp honom för de kunde ju inte vara helt säkra på att han klarat sig och det e ingen kul resa alls !!! Men det andra är ju verkligen SUPER fasen så bra det här blir ditt /ert år KRAM
Nämen oj! Vilka härliga nyheter för er. Och era bekantas situation kan jag bara beklaga. Det knyter sig i magen här också fast jag inte känner dem.
Wow, härliga nyheter, Erika! Uppdatera gärna mer - du-vet-var!? ;)
Hoppas det går bra för D´s jobbarkompis bebis!
Skicka en kommentar