Jag är så jävla arg!

Jag har suttit och surfat runt lite här och där under senaste veckan och har blivit mer och mer förbannad...
Man läser att vi som inte har egna barn inte förstår hur det är att ha det, och visst, till viss del stämmer det ju men inte helt och hållet. Det krävs ingen hjärnkirurg att förstå och veta hur barn fungerar och vad de behöver.
Varför ska det alltid vara vi barnlösa som ska ta hänsyn till de som har barn? Förstå mig rätt - jag vill inget hellre än att ha en egen barnvagn med en liten i - men i dagsläget har vi inte det och vette fasen när vi kommer att få det heller. Varför kan inte de med barn anpassa sig efter oss, eller i alla fall ha viss förståelse, för att vi inte har samma rutiner eller samma prioriteringar som dem? Jag blir så jäkla less!

I princip alla våra kompisar har barn och inga av dem behöver ta åt sig av det jag skriver - för de förstår att man inte lever på samma sätt före/efter att barnen anlänt. Vi älskar verkligen alla våra kompisars kids, vilka ungar - de är helt underbara!

Men då och då läser man på nåt forum om föräldrar som inte förstår varför de utan barn inte kan ta hänsyn till de med barn. Varför skulle vi? Helt ärligt? Jag tar hänsyn till barnen i släkten och vännernas - jag ska inte behöva ändra mitt sätt att leva för att alla andra har barn och inte vi. Det sticker med all säkerhet i vissa människors ögon - men vet ni vad? Det skiter jag i!

Varför har inte vi egna barn? Vi kan inte få barn på egen hand, vi behöver hjälp av landstinget som vi inte får för att vi bor i Norrbotten. Enligt lag så har vi rätt till det, men landstingen här uppe i norr har beslutat att den behandling vi behöver inte är tillräckligt "kostnadseffektiv". I april 2005 började vi vår väg till ett barn. Sedan dess har vi haft 5 missfall (vad vi vet om iaf). Så tro mig när jag säger att barn är den finaste gåvan man kan få, och vi vill inget hellre än att få ett alldeles eget barn. Eller två.

Idag är jag ledsen. Men vet ni vad? Det får man vara....