Det är väl bäst....

....att jag uppdaterar lite här inne - fick order av Jennie senast idag. ;)

Så, vad har hänt sen sist?

Inte mycket faktiskt. :P Varit ett par dagar i skolan och jag blev lika trött som vanligt att sitta stilla i åtta timmar och bara lyssna...och lyssna....och lyssna ännu lite mer... Det var trots allt lite intressant - speciellt utvecklingspsykologin. Kunde till och med relatera vissa delar rakt upp och ner till mig själv! Nu kommer jag inte ihåg ordagrant vad som sas eller vem som sa vad, men det handlade om hur man hanterar olika kriser eller trauman. Det var i alla fall så att om man varit med om något riktigt jobbigt så kan ett sätt att hantera det här vara att man inte riktigt tar det till sig, eller att man pratar om det som hänt väldigt sakligt och ibland till och med som en läkare eller annan person skulle ha berättat om händelsen. Men att prata om hur man verkligen känner och mår inför detta är nästan omöjligt.
Precis så här är det med mig och våran barnlöshet. Jag kan prata i timmar om hur det varit, rent praktiskt, och hur man kan gå tillväga och ur medicinsk synvinkel. Men, att prata om hur det verkligen känns går nästan inte. Om jag nu ska vara ärlig och utmana mig själv lite så kan jag säga att det är så pass jobbigt att jag knappt kan tänka på det, ens för mig själv, utan att tårarna börjar komma. Det är även väldigt svårt att sätta ord på hur det känns, för det känns bara förjävla orättvist. Milt sagt.

Om man bortser från den biten så känns det mesta faktiskt riktigt bra. Har börjat få nåt extrapass på Korpen och det är superkul, det stället är som ett lyckopiller för mig - trots min egen brist på träning. :P Ska jobba imorrn för första gången sen augusti, det blir lite spännande! :)

Nu måste jag verkligen söka reda på sängen om jag ska vara pigg och ärtig imorrn på jobbet! ;)