Hmmmm....

Idag är det måndag. Och trots det så har det varit en riktigt bra dag! Det hör inte till vanligheterna att måndagar är annat än skitdagar, så det var en trevlig överraskning.

Jag har haft spontant besök av favvo-Jäcka, ett sånt där avslappnat besök när man bara flyter ut i soffan och surrar om allt möjligt konstigt. Tror inte att jag hänger på samma sätt med nån annan - jag och J kan göra olika saker var för sig, surra med varandra, se tv, sova - whatever - och det är så harmoniskt.
Satt och funderade lite på hur olika man umgås med olika kompisar, det är lite fascinerande faktiskt hur man anpassar sig beroende på vilken relation man har till de olika vännerna. Samtidigt är det även kul, för det är inte alltid man vill göra nåt särskilt utan ibland vill man bara nån bredvid sig som bara är där. För att ta Tess till exempel, vi är aldrig på stan och käkar lunch ihop - för det är inte våran grej - utan vi sitter i soffan och surrar i timmar utan att ha en suck om hur länge vi suttit där och utan att få slut på samtalsämnen. Att luncha på stan är nåt jag ofta gör med någon annan vän, eller shoppa, eller se film eller nåt annat....

Jag står ju i kö för att göra en överviktsoperation så vikt, eller kanske inte vikten i sig, men att ha en kropp man trivs med är något jag gärna pratar om. MEN, jäklar i min låda så fanatiska en del är när man läser bloggar till höger och vänster - det är än det ena receptet med en dietmetod, nästa blogg använder en annan metod och lägger ut ett annat recept and so on... Visst är det kul med lite nya förslag på mat att äta (trots att jag är jag) emellanåt, men i vartenda huvva blogginlägg??
Ibland börjar jag tro att det är nån sorts trend, bland småbarnsföräldrar framför allt, att bli nån jäkla Martha Stewart. Why? Är det för att visa att man minsann är jätteduktig som gör det ena än det andra, eller är det ett genuint intresse? När jag pratar med de vänner som har små barn så upplever de också att det är typ av "tävling" som pågår mellan mammorna - det ska jämföras storlek på ungarna, det ska tävlas med recept, det ska skrytas om hur mycket man hunnit med den dagen etc. Är det inte jobbigt att hela tiden behöva hävda sig, tänker jag?
Jag förstår inte riktigt detta fenomen. Eller vad man nu ska kalla det.