Lite mer personligt.....

När jag kikade igenom de senaste blogginläggen så insåg jag att jag inte har skrivit så himla mycket personligt här på ett tag. Så jag tänkte uppdatera er lite på hur jag mår och hur allt känns just nu. :)

Operationen
Den känns fortfarande som det bästa jag någonsin gjort för mig själv och min hälsa, trots att det varit en tung resa tillsammans med graviditeten. Jag är lätt i kroppen, dock lite slapp eftersom jag har tappat mycket muskler som jag inte haft ork att bygga upp ännu. Men en sak i taget. :)   Just nu håller jag på att längta ihjäl mig efter att orka träna och bygga upp kroppen och forma till den så den blir stark och fin. Jag har en vision om att det är så mycket roligare att träna när man gör det för att forma kroppen istället för att kämpa med vikten, jag tror nog att den kan stämma rätt bra också. I hope. :P  

Graviditeten
Som sagt så har den varit tung eftersom jag haft så otroligt lite ork, men ändå alldeles alldeles underbar! Det har gått så otroligt snabbt alltihopa. Kommer inte ihåg så mycket från sommaren bortsett från att jag mådde riktigt jävla illa till v15-16 nångång och att jag jobbade. Så den försvann som in i dimman liksom. Sen tiden fram till fostervattensprovet var vi självklart otroligt glada och lyckliga, men vågade inte riktigt njuta till 100%. Däremot tiden efter att DrÅke ringde och berättade att vi väntade en frisk pojke - den har vi njutit av och bara myst på. Vi har hela tiden sagt att den lilla filur som bor i magen är vårat lilla mirakel - bokstavligt talat eftersom oddsen verkligen inte varit på vår sida de 5-6 år vi kämpat för att få till detta.
Just nu oroar jag mig inte så mycket för själva förlossningen och tiden fram till den, nu snurrar tankarna mer på om hur vi kommer att bli som föräldrar. Vi är ju båda rätt lugna av oss så jag hoppas att vi fortsätter att vara det efter att Junior kommit också. :P 
Frågan om vi känner att vi vill ha fler barn efter detta har vi fått några gånger, och vi har självklart pratat om det mycket. I dagsläget känns det som att vi börjar med Junior, sen får vi se. Det har varit en otroligt jobbigt och psykiskt påfrestande resa att ta oss till dagens läge, så frågan är om vi orkar en likadan resa igen. Nu kommer vi ju även att ha en liten att ta hänsyn till, och är det jobbigt så är det onödigt om det på något sätt påverkar honom också. Det vill vi inte. Visst, det behöver inte ta 5 eller 6 år till innan det lyckas - det kan ta sig direkt eller ta tio år, det är det som är det jobbiga med våra förutsättningar. Det är slumpen som avgör.

Vi
Jag har verkligen världens bästa man - han är allt jag någonsin önskat, och lite till. Älskar honom med hela mitt hjärta! Vi kompletterar verkligen varandra på alla sätt och vis, och en mer omtänksam karl får man leta länge efter - tror inte att det finns någon som honom. Hur jag känner för honom är så otroligt svårt att ens sätta ord på, så ni får nöja er med att jag säger att jag tokälskar honom för allt han är och allt han står för!
Våran resa mot efterlängtade Junior har gjort vårat förhållande så otroligt starkt - det känns verkligen som att det är vi mot världen! Vi har pratat mycket om hur det känts och hur vi velat göra och viktiga beslut har tagits tillsammans. Jag vette tusan hur jag, rent mentalt, hade klarat av sju missfall om det inte vore för att jag har en sån underbar man som stöttat och tagit hand om mig.
Jag älskar dig mest!

Rejsa
Våran lilla solstråle och lyckopiller som fyller dagarna med mys och en massa skratt! Hon har verkligen en härlig personlighet som är så tydlig att man nästan kan ta på den. Ibland funderar jag lite över om hon är lite för smart för att vara hund...? :P   Klok är hon också och känner av när man inte mår bra, då följer hon efter som ett plåster och vägrar gå därifrån innan allt är bra igen. I höst/vinter har hennes träning tyvärr fått lida en del då jag inte varit så pigg alltid och när gubben jobbar så blir det inte så långa promenader eller långa träningsstunder som jag önskar. Målet har alltid varit att i alla fall prova på att tävla med henne, men just nu är det lagt på is tills vi känner att det är aktuellt igen. Tills vidare kommer vi att köra på som vi gjort hittills - träna mycket kontakt, spåra, nöta på lydnaden (kan aldrig bli för mycket) och att stimulera henne mentalt bl.a. genom att lära henne smågrejer bara för att hon är så otroligt lättlärd och det kan vara kul för henne också tänker jag. Sen ska vi ha riktigt huvva roligt och fortsätta ge henne en massa kärlek, speciellt viktigt nu när hon blir "storasyster". :P  Det är också ett mål vi har - att hon inte ska känna sig undanskuffad när Junior anländer utan att hon fortfarande känner sig som en självklar del av flocken. Men jag tror inte att det kommer att bli nåt större problem då hon älskar barn och säkert kommer att ta hand om honom på sitt sätt. Vi kommer då garanterat att ha den renaste ungen i stan! Hahaa!