söndag 19 december 2010

Oj, nu blir jag ju lite nervös!

Idag var jag tvungen att ringa Jäcka och fråga om skillnaden mellan sammandragningar och förvärkar eftersom mina sd har ändrat karaktär en del under helgen. Jag har alltså börjat få förvärkar kom vi fram till. Iiihhh! Men, trots att man kan ha såna i flera veckor så blir jag lite nervös.... :S  De är allt annat än sköna eftersom de numer även sitter i ryggen och det värker i magen när det sätter igång.
Jag känner mig verkligen lite lost nu eftersom det här också (precis som fixeringen) är nåt jag trodde började lite närmare BF.... Han får ju gärna stanna inne nån vecka till, iaf till i januari - ju mer färdigbakad, desto mindre tid på sjukhuset tänker jag.



(Och nej, jag ids inte skriva nåt om nattens jävla idioter till grannar. Jo, nån ur sällskapet har iaf spytt utanför våran port. Läckert. )

5 kommentarer:

CK sa...

ooohhh det närmar sig!!! Jag kan berätta att när jag var höggravid fick jag råd av barnmorskan att undvika massera magen när man fick såna sammandragningar (vilket man brukar göra för att få bort det onda, lr hur?), men hon sa till mig att det är det sämsta man kan göra för att massage brukar framkalla ännu mer sammandragningar så försök hålla dina och Davids händer bort från magen så mycket som möjligt, just in case!! ;)

Erika sa...

Ja, jag har hört att det är så, så jag försöker att bara lägga handen stilla mot magen när de kommer.... :)

Mikaela sa...

Ojoj, vänta bara tills värkarna sätter igång, tro mej, du märker det :)Man blir lite skraj först men sen lycklig och förväntansfull för då är det nära :) För mej gick vattnet först, det var som om en ballong sprack inuti mej sen kom värkarna efter ca 5-10 minuter :) Lycka till och god jul :)

Anonym sa...

Va spännande, även om det kan dröja några veckor till :-)
När du inte kan göra två saker samtidigt, dvs...tex prata och ha värk utan du måste koncentrera dig och andas genom värken, då är det nog på G! Så kände jag...hade 3 minuter mellan och var tvungen att luta mig mot köksbänken och andas lungt varje gång en värk kom, då åkte vi in..och jag var öppen 7 cm! 5 timmar senare föddes Milo :-)
Lycka till och GOD JUL!! // Eva i Ökx

Mallan sa...

Håller med föregående skrivare, du kan nog vara lugn ett tag till. Man känner då det är "på riktigt", tro mig! (= Men ändå mysigt med förvärkar, är lite avis, hade ju aldrig några sådana utan mina värkar kom ju bara pang poff utan förvarning!

Lugn bara lugn, tids nog kommer han! (=