Verkligheten kom ikapp mig

Intellektuellt så vet jag att vi, inom en snar framtid, kommer att utöka familjen med en person till. Känslomässigt så har detta varit otroligt svårt för mig att förstå, även gubben har haft svårt att greppa detta. Igår kväll så åkte vi och lämnade Rejsa hos Jessica så att hon är på plats där och ska hinna landa lite innan J får hem kidsen idag - Loppan ska husera där när vi drar till BB. Hur bra som helst!
När vi hade lämnat av henne igår så kom allt över mig som en Tsunamivåg och jag grät och grät och grät. Men det var såklart inga ledsna tårar - bara happy tears! Tänk att vi, efter så många års kämpande och så många motgångar äntligen är där vi är idag. Det är så otroligt overkligt och så fantastiskt underbart! Att beskriva känslan med ord går inte ens. Snart ska våran efterlängtade Junior komma till oss och förgylla våra liv med sin blotta närvaro...

Vi längtar efter dig, älskade barn!